Så kan Blekna av användas i en mening
- Den fina lilla fröken tycktes alldeles blekna bort.
- Å för att han inte skulle mula mej, så gick ja, men ja tänkte seja någe så han skulle ha blekna, för å visa honom att ja inte va rädd.
- I och med detsamma började " vissheten " blekna och försvann efter kort tid fullständigt ur hennes medvetande.
- Vad ska en man göra, när de röda läpparna blekna bort under hans ögon ?
- Han fick också de andra att blekna och rodna.
- Vid jämförelsen börjar den frånvarande att blekna, af det enkla skäl, att han var på långt håll ; — du vet, kvadraten på afståndet.
- Mittunder sökandet märkte de, att himlen började blekna och dagen var i antågande.
- Men tre år senare börjar både operationsärren och minnet av den tuffa tiden att blekna.
- Hon såg honom blekna, och då var det som om allt liv kvävdes inom henne.
- Sunessons grinande ansikte såg hon blekna och försvinna i en fönsterrutas mörker.
- De skära tulpanerna han förra gången givit mig höllo på att blekna på mitt skrivbord, men jag hade dröjt med att kasta Ibort dem.
- Då skall du blekna och märka, att du kastat ett eldsbloss.
- De sköna kvinnornas kinder började blekna, lockarna raknade, volangerna voro tillskrynklade.
- Men så såg man honom blekna, och han böjde sig ner över papperet, för att vara säker på att han såg rätt.
- Minnena från denna tid tyckas aldrig blekna för mig.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
