Så kan Blekna av användas i en mening
- Hennes minne kan aldrig blekna, hennes visdom är djup och tung, och nu drömmer hon slött när jakten går hett över frasande ljung.
- De skära tulpanerna han förra gången givit mig höllo på att blekna på mitt skrivbord, men jag hade dröjt med att kasta Ibort dem.
- Vid jämförelsen börjar den frånvarande att blekna, af det enkla skäl, att han var på långt håll ; — du vet, kvadraten på afståndet.
- Vad ska en man göra, när de röda läpparna blekna bort under hans ögon ?
- Det gladde honom nu att han fått henne att blekna.
- Det är blott ett par vackra ögon man älskar då ; och när de blekna bort i mindre färger, dyrkas icke mer de slocknande.
- Minnena från denna tid tyckas aldrig blekna för mig.
- Då skall du blekna och märka, att du kastat ett eldsbloss.
- Den fina lilla fröken tycktes alldeles blekna bort.
- Sunessons grinande ansikte såg hon blekna och försvinna i en fönsterrutas mörker.
- Å för att han inte skulle mula mej, så gick ja, men ja tänkte seja någe så han skulle ha blekna, för å visa honom att ja inte va rädd.
- Det är ingenting att blekna för, Magnus.
- Men tre år senare börjar både operationsärren och minnet av den tuffa tiden att blekna.
- Han skulle blekna bort, falla av, vissna som en frostbiten ros, som en törstande lilja.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
